De mest lojala medlemmarna (de "sanna troende") känner att det inte kan finnas något liv utanför gruppens sammanhang. De tror att det inte finns något annat sätt att vara och fruktar ofta repressalier mot sig själva eller andra om de lämnar (eller till och med överväger att lämna) gruppen. Hur gick dina tankar innan avhoppet? När kom tvivlen? Och hur blev det egentligen efteråt?