– Tänk om någon kunde stifta en lag som förbjöd sekters existens och sektledares manipulation över människor, då hade världen varit underbar! Tills dess måste vi alla göra vad vi kan för att förhindra våra nära att dras med, och göra allt vi kan för att stödja avhoppare! säger Johanna Arnström. Hon föddes in i en liten, svensk sekt som kallades World Light Center.

World Light Center (WLC) inspirerades av både New Age och kristendom. Den kvinnliga ledaren, Lilly Gardeby, ansåg sig vara den återfödda Jungfru Maria. Hon avled år 2004 och sekten löstes då upp. Johanna var bara nio år då hon lämnade World light center. När vi pratar med Johanna är hon 23 år.

Hur gick det till när du lämnade rörelsen?
Jag minns det som igår. En vacker dag, efter att vår mamma varit ”utfrusen” från gemenskapen i månader och jag och min tvillingsyster fått stå ut med mycket psykisk misshandel, tog vår mamma beslutet att rymma med oss därifrån.  Vi fick 10 minuter på oss att packa våra favoritleksaker och hoppade därefter ut genom ett fönster på baksidan av vårt hus, när ingen såg. Sedan sprang vi en omväg genom skogen och mötte mamma som kom med bilen längre fram på skogsvägen.

Hur minns du din barndom i samfundet?
Otroligt skrämmande och konstant osäker. Vad man än gjorde kunde bli bestraffat, främst med skrik, förnedring och böter men vissa blev även utsatta för hårda slag. Det värsta var nog att se min mamma utsättas for utfrysning och förnedring i månader och inte få försvara henne.

Vad hände efter att din mamma rymt med er?
Tyvärr varade friheten bara i fem dagar. Sekten hittade oss snart och tog oss tillbaka med våld. Lyckligtvis lyckades vår mamma efter några veckor få polisen att ta till alla sina styrkor och hämta ut oss. Efter det bodde vi på hemlig ort i flera år. Rädslan för att de skulle hitta oss minns jag som starkast.

Mina bröder och min pappa träffade jag inte på tio år. Vi försökte ta kontakt med dem efter några år, men de var totalt förbjudna att ha något med oss att göra eftersom vi nu ansågs ”försmutsade” av samhället. Inte förrän sektledaren dog kunde vi bygga upp familjerelationerna igen. Nu har jag underbar kontakt med alla i familjen. Jag är så lycklig att allt har löst sig och slutat så bra till slut. Jag önskar så att alla sekt-öden kunde sluta likadan, fast jag inser att många sorgligt nog inte har samma tur.

Hur såg du på världen och människorna utanför efter att ni lämnat WLC?
I början kände jag mig väldigt dömande mot alla människor. Jag hade svårt att skaffa vänner. Nu är det tvärtom, jag fokuserar på det bästa i människor för att jag inser att vi alla gör vad vi kan med vad vi har och ingen är perfekt!

Vad har förvånat dig mest med livet på utsidan, om du jämför med den bild du hade som medlem?
Människor utanför är verkligen inte så grymma och falska som vi alltid hade lärt oss!

Hur ser ditt liv ut idag?
Idag är jag lyckligare än jag någonsin varit! Jag njuter av att ha full kontroll över mitt  liv och är fast besluten att JAG och ingen annan kan göra mina livsval. Jag tror att mina erfarenheter från sekttiden, fastän jag var så ung, har bidragit till min stora passion att hjälpa människor i alla situationer här i livet. Jag bor idag i Australien och jobbar som så kallad ”life coach”. En life coach hjälper människor att uppnå sina drömmar genom att vända vilken situation de än befinner sig i till möjligheter och något positivt. Våra utmaningar kan antingen förgöra oss eller få oss att växa, beroende på vad vi gör av det. Jag vände min hemska upplevelse till en styrka och växte verkligen som människa!

Om du fick ge råd till någon som funderar på att lämna, eller som redan lämnat, vad skulle du säga?
Först och främst skulle jag vilja ställa en fråga till den som funderar på att lämna: Vad betyder villkorslös kärlek för dig? Dina så kallade vänner i din gemenskap är bara där för dig när du lever upp till alla regler och förväntningar. Känner er ledare för att vara hatisk mot dig följer alla med, då har du ingen! Är det riktiga vänner? Utanför kommer du att finna människor som accepterar och älskar dig precis för den du är! 

Till den som lämnat skulle jag vilja säga: Acceptera att det tar tid att vänja dig vid livet utanför. Jag vet att man kan känna sig som en utomjording ibland, det är inte konstigt! Du har ju levt under ett helt annorlunda system så länge. Det gäller att ha tålamod och inte fly sociala situationer! Det handlar bara om träning och att vänja dig vid ditt nya liv. Snart kommer du inse att människor vill dig väl och att du har mer gemensamt med dem än du trodde! Lita på att det lönar sig i längden och snabbare än vad du tror. 

Ett sista råd är att söka sig till så många andra avhoppare som du kan. Man behöver dela sina känslor och erfarenheter men andra som verkligen förstår och du kommer snart se att det är många därute som längtar efter att få dela sina känslor och erfarenheter med dig.

Text: Noomi Lappalainen