Vad är en sekt?

Vad är egentligen en sekt? Har jag varit med i en sekt? Är min anhörig med i en sekt? Frågorna kan vara många i början och det är inte helt lätt att reda ut begreppen då ordet sekt är både problematiskt och missanvänt i populärkulturen. Begreppet ”sekt” kan vara svårt att relatera till för den som lämnat en grupp och kan också uppfattas som nedsättande. Vidare finns det knappt någon troende som anser att den egna församlingen eller rörelsen passar in på beskrivningen, likaså brukar inte sekter skylta med att de är sekter. Det kan vara enklare att tala om sekterism, sekteristiska drag eller slutna rörelser för att beskriva och förstå fenomenet.

Vi på Hjälpkällan tillhandahåller inga listor på vilka rörelser som räknas som ”sekter”. Vad som kan anses vara en sekt varierar över tid och kan också variera beroende på vilken teoretisk grund man utgår ifrån. Det finns ingen fastställd definition vad en sekt är, men det finns flera teorier om hur det kan se ut, vilka mönster eller dynamiker som brukar ingå i sekteristiska grupper.

Om du mår dåligt i det sammanhang där du befinner dig kan det vara anledning nog att fundera på om delaktighet i gruppen eller rörelsen är något som är bra för dig i längden. Ibland behöver man inte nödvändigtvis kategorisera sin situation som sekteristisk för att vilja lämna den, medan andra har stort behov av att förstå om gruppen var en sekt eller inte.

Följande företeelser kan vara exempel på sekterism

• Att tron eller ideologin inte får kritiseras eller ifrågasättas. Det uppstår negativa personliga konsekvenser om kritik framförs eller om ledare eller tro/ideologi ifrågasätts.
• Det finns ett tydligt vi och dom-tänk. Gruppen som har lösningen, jämfört med resten av samhället som är förtappat, behöver upplysas eller bli del av gruppens tro eller ideologi.
• Att medlemmarna avkrävs total lydnad, ofta inte tydligt uttalat men klart märkbart om man gör fel, vilket kan leda till kollektiva bestraffningar, förnedring, nedgradering i hierarkin, eller uteslutning.
• Angiveriplikt mot andra medlemmar om de gör ”snedsteg”. Ledare eller representanter för ledarskapet ska informeras på olika vis.
• Ibland allvarliga konsekvenser för individer som lämnar rörelsen, som att bli helt utfryst av familj och vänner, bli förföljd/trakasserad efteråt eller att finna sig själv ekonomiskt utblottad för att alla pengar gått till rörelsen eller att man arbetat ideellt utan ersättning för rörelsen under många år.
• Ett eget rättssystem inom gruppen som anses stå över samhällets lagar och regler. Vissa grupper har egna ”rättegångar” eller medlingar av juridisk karaktär, som styrs direkt eller indirekt av ledarskapet och där inga utomstående finns på plats.
• Kontroll över medlemmars privatliv och krav på insyn även i det intima och personliga, t ex var man bor, vem man bor med eller vem man är tillsammans med eller ska gifta sig med. Även vilken mat man ska äta eller vilka kläder eller andra attribut som ska bäras.
• Förbud mot att ta del av kritik mot den egna rörelsen, att läsa kritisk litteratur eller att prata med avhoppare.
• De egna lärorna är de enda sanna lärorna och icke-troende (vanliga samhället) är förledda, förtappade eller har ännu inte insett den rätta vägen.
• Att inte ha tid för ett liv utanför gruppen. All tid eller ork går till gruppens aktiviteter.
• Att tvingas jobba heltid eller betydande tid för gruppens räkning, med liten eller ingen ersättning. Ibland en hierarki där man får betala i början för medlemskap/utbildning/kurser/personlig utveckling, för att senare få arbeta för organisationen för liten ersättning eller mot att boende och mat erhålles.
• Särskilda attribut utöver klädseln, t ex smycken, frisyrer eller huvudbonader som i sig betyder något särskilt, kopplat till rörelsens tro eller ideal. Vissa färger kan vara rätt att bära eller inreda med och andra anses fel eller mindre lämpliga.
• Uppmaningar om att använda så mycket som möjligt av din tid till rörelsens aktiviteter, mission eller terapier.
• Kontroll över hur du spenderar din fritid.
• Krav på att uppfostra barn in i den ”sanna” övertygelsen.
• Krav eller normer att inte skaffa barn alls, för att få stanna i gruppen.
• Kontroll över medlemmars ekonomiska medel.
• Kontroll över medlemmars känslor, tankar och beteenden. Dessa kan anses fel, onda, eller att de måste erkännas, individuellt eller inför gruppen. Att ”dela” kan vara en vana eller doktrin som sker återkommande i rörelsen och delandet av tankar och känslor ska då ske ärligt, med hjärtat, öppet och naket, ofta med gränslös karaktär.
• En svartvit världsuppfattning där de egna är ”goda/rätt” och de utanför är ”onda/fel”.
• En stark tro på att just gruppens egna ideal kommmer att rädda världen, eller rädda individen från undergång.
• Om tron eller gruppens regler inverkar negativt på dig är det aldrig gruppens, ledarens eller själva lärans fel, utan felet anses då ligger hos dig som individ, som inte tagit till dig budskapet på rätt sätt, inte är tillräckligt stark i din övertygelse, eller gjort något annat som anses fel.
• Övergrepp anses inte kunna ske mellan ledare och medlem, eftersom ledaren anses vara i direktkontakt med en högre makt och således vet bäst eller anses helig och ofelbar. Att inom gruppen anmäla eller påtala övergrepp tystas ner eller kan leda till att offret utesluts från rörelsen, som lösning på problemet som offret anses utgöra.
• Krav på total lojalitet gentemot den egna organisationen, dess ledare och övriga medlemmar.
• Omvärlden betraktas med misstänksamhet eller som hotfull.
• En systematisk användning av skam och skuld, som skapar en tillvaro där medlemmen aldrig riktigt känner sig god, bra eller värdig nog. Individens självkänsla grusas med tiden. Gruppen och dess ideal är alltid viktigare att upprätthålla än individuella medlemmars välmående eller trygghet.
• Extrema pendlingar, mellan att få hyllningar/uppskattning och nedsättande kommentarer/beteenden. En känsla av intensitet, en malande oro, stress eller förvirring blir med tiden allt mer påtagligt.

Flera av företeelserna kan förekomma, i varierande grad, även i sammanslutningar som inte för den skull är att betrakta som sekter. Varje grupp, arbetslag eller förening har sin dynamik, med uttalade eller outtalade regler. Men när dessa regler eller normer börjar inverka också på det mest privata, eller när konsekvenserna av att ifrågasätta, kritisera eller lämna blir så stora att individer far allvarligt illa, blir gruppdynamiken destruktiv.

Har du funderingar om det som står ovan, eller något annat? Kolla in Vanliga frågor »

Sociolog och sektforskare Janja Lalich besvarar frågor om varför sektledare aldrig är sköna människor att hänga med, varför sektmedlemmar ofta är högpresterade, idealistiska människor och inte psykiskt labila eller svaga, varför sekterism och religion inte nödvändigtvis har med varandra att göra – bland mycket annat matnyttigt.